Välj en sida

De stora folksjukdomarna är i många fall resultatet av vår livsstil. Diabetes och hjärt- och kärlsjukdom är sådana sjukdomar som om de upptäckts i ett tidigt skede kan förebyggas och de allvarligaste konsekvenserna undvikas. Att kontrollera och följa sitt blodsocker, eller blodfetter är enkla och kraftfulla sätt att hålla koll på vart du är på väg. Mot hälsa eller mot sjukdom. I livsstilsgruppen kan man även kontrollera Lever och njurfunktion som båda kan fånga upp eventuella sjukliga förändringar för vilket man kan behöva hjälp och behandling

Diabetes typ II är en konsekvens av för högt blodsocker under för lång tid. Högt blodsocker i sin tur är en konsekvens av livsstil, för högt intag av kolhydrater men även av stress som frisätter höga nivåer av glukos från levern. Det finns även en ärftlig komponent som kan vara mer eller mindre framträdande. Höga blodsocker skadar kärlen och nerver vilket i förlängningen leder till hjärt- och kärlsjukdom, dålig sårläkning till följd av nedsatt cirkulation, nerv- och ögonskador, blindhet. Du kan följa till blodsocker över tid, se hur förändringar du gör i ditt liv påverkar dina värden. Du kan även kontrollera vid enstaka tillfällen vid oro/misstanke om diabetes typ II.

Det finns två markörer för att detektera högt blodsocker, både fastevärde samt ett långtidsblodsocker som speglar sockerläget månader tillbaka i tiden.

HbA1c (långtidssocker)

 

 

Vad är HbA1c?

HbA1c, även kallad Hemoglobin A1c, är hemoglobin med glukos som har fästs sig fast i blodkroppen. HbA1c utvärderar den genomsnittliga mängden glukos i blodet under de senaste två till tre månaderna.

Hemoglobin är ett syretransporterande protein som finns inuti röda blodkroppar. Det finns flera olika typer av hemoglobin där den vanligaste formen (ungefär 95-98%) är hemoglobin A. Eftersom glukos cirkulerar i blodet så binder sig glukosen sig hemoglobin A och bilder därmed HbA1c.

Ju högre nivå av glukos man har i blodet, desto mer HbA1c är det som bildas. När glukos binder sig till hemoglobin, så gäller det hela den röda blodkroppens livstid – normalt cirka 120 dagar. HbA1c skapas på en daglig basis och bryts långsamt ner allt eftersom de äldre röda blodkropparna dör och de yngre röda blodkropparna tar deras plats.

Varför bör man analysera HbA1c?

Ett HbA1c test kan användas för att screena för och diagnostisera diabetes eller ens riskbild av att utveckla diabetes. Detta test används också för att övervaka en behandling för någon som har fått diabetes diagnosen. Det bidrar alltså till att utvärdera hur väl en persons glukosnivåer har kontrollerats genom en behandling över tid.

European Association for Study of Diabetes (EASD) rekommenderar att skötseln av glukos nivån vid typ 2-diabetes ska vara mer patientcentrerad. Det rekommenderas att man samarbetar med sin vårdgivare att välja ett mål som speglar varje persons individuella hälsotillstånd och som balanserar alla risker och fördelar.

Man kan använda HbA1c för att övervaka glukos nivån hos diabetiker över tid. Målet för dem med diabetes är att hålla sina blodsockernivåer så nära det normala som möjligt. Detta hjälper till att minimera de komplikationer som orsakas av kroniskt förhöjda glukosnivåer, såsom progressiva skador på kroppens organ som njurar, ögon, hjärt- och kärlsystemet, samt nerver. HbA1c testresultatet ger en bild av den genomsnittliga mängden glukos i blodet under de senaste 2-3 månaderna. Detta kan hjälpa diabetiker och deras vårdgivare veta om de åtgärder som vidtas för att kontrollera sin diabetes är framgångsrika eller behöver justeras.

HbA1c används ofta för att hjälpa nydiagnostiserade diabetiker bestämma hur förhöjda deras okontrollerade blodsockernivåer har varit under de senaste 2-3 månaderna.

HbA1c kan beställas som en del av en hälsokontroll eller när någon misstänks ha diabetes på grund av klassiska tecken eller symptom på förhöjda blodsocker nivåer såsom:

  • Ökad törst och dricker vätskor
  • Ökad urinering
  • Ökad aptit
  • Trötthet
  • Suddig syn
  • Svårläkta infektioner

HbA1c testet kan också rättfärdigas hos överviktiga med följande riskfaktorer:

  • Fysisk inaktivitet
  • Släkting i första ledet (syskon eller en förälder) med diabetes
  • Högt blodtryck (hypertoni)
  • Onormal lipidprofil (lågt HDL-kolesterol och/eller höga triglycerider)
  • Kvinnor med polycystiskt ovariesyndrom
  • Historia av hjärt- och kärlsjukdomar
  • Andra kliniska tillstånd som förknippas med insulinresistens

Förhöjt värde

HbA1c kan sedan 2014 användas för att ställa diagnosen Diabetes mellitus typ II om patient är vuxen och icke gravid. Två HbA1c-prov tagna vid olika tillfällen skall då bägge överstiga 48 mmol/mol. En mätning av P-glukos eller glukosbelastning som är över gränsen för diabetes tillsammans med en HbA1c-mätning över 48 mmol/mol är också tillräckligt för att ställa diagnosen. Värden under 48 mmol/mol utesluter inte Diabetes mellitus, och risken för att utveckla Diabetes mellitus är förhöjd när HbA1c ligger strax under 48 mmol/mol. Sådana patienter bör följas upp med upprepade mätningar.

Glukos (fastesocker)

 

Vad är glukos (fastesocker)?

Glukos är den primära energikällan för kroppens celler och den enda energikällan för hjärnan och nervsystemet. Ett jämnt flöde av glukos måste vara tillgänglig för användning och en relativt konstant nivå av glukos måste finnas i blodet.

Under matsmältningen av t.ex. frukt, grönsaker, bröd och annan föda så bryts kolhydrater ner till glukos (och andra näringsämnen), därefter absorberas de av tunntarmen för att sedan cirkuleras i hela kroppen. Användningen av glukos för energiproduktion är beroende av insulin, ett hormon som produceras av bukspottkörteln. Hormonet insulin transporterar glukos till kroppens celler och styr levern att lagra överskottsenergi som glykogen för korttidslagring och/eller som triglycerider i fettvävnad (fett) celler.

Normalt stiger blodsockret något efter en måltid och insulin frigörs genom bukspottkörteln i blodet som svar. När glukosen förbränns i cellerna så sjunker blodsockernivån igen och bukspottkörteln svarar genom att sakta ner produktionen av insulin för att därefter stoppa frisättningen av insulin.

Om blodsockernivån sjunker för lågt, som kan inträffa mellan måltider eller efter en ansträngande träning så utsöndras en annan bukspottskörtel hormon som heter glukagon. Hormonet styr levern att vända lagrat glykogen tillbaka till glukos för att höja blodsockernivån. Om glukos / insulinåterkopplingsmekanismen fungerar korrekt innebär det att mängden glukos i blodet förblir relativt stabilt. Om balansen rubbas och glukosnivån i blodet stiger så kompenserar kroppen med att försöka återställa balansen både genom att öka insulinproduktionen och genom att eliminera överskott av glukos i urinen.

Varför behöver man analysera glukos?

Det finns några olika förhållanden som kan störa balansen mellan glukos och bukspottskörtelhormoner vilket resulterar i högt eller lågt blodsocker. Den vanligaste orsaken är diabetes. Diabetes är en grupp av störningar förknippade med otillräcklig insulinproduktion och/eller ett motstånd mot effekterna av insulin. Personer med obehandlad diabetes inte kan bearbeta och använda glukos normalt. De som inte kan producera något eller tillräckligt med insulin (och vanligtvis har diabetes autoantikroppar) är diagnosen typ-1 diabetes. De som är resistenta mot insulin och inte kan producera tillräckliga mängder kan ha pre-diabetes eller typ-2 diabetes.

Allvarliga, akuta förändringar i blodglukos, antingen hög (hyperglykemi) eller låg (hypoglykemi), kan vara livshotande då det orsakar organsvikt, hjärnskador, koma, och i extrema fall, död. Kroniskt höga blodsockernivåer kan leda till progressiva skador på kroppens organ såsom njurar, ögon, hjärta och blodkärl och nerver. Kronisk hypoglykemi kan leda till hjärn- och nervskador.

Vissa kvinnor kan utveckla graviditetsdiabetes, vilket är hyperglykemi som inträffar under graviditeten. Om det inte behandlas så kan det leda till att dessa mödrar föder stora barn som kan ha låga blodsockernivåer. Kvinnor som har haft graviditetsdiabetes kan sedan fortsätta att utveckla diabetes.

Diabetiker måste övervaka sina egna blodsockernivåer, ofta flera gånger om dagen, för att avgöra hur långt över eller under det normala deras glukos är och att avgöra vilka läkemedel eller insulin de kan behöva.

Man använder glukostestet för att:

  • Identifiera högt blodsocker (hyperglykemi) och lågt blodsocker (hypoglykemi)
  • Undersöka för diabetes hos personer som löper risk innan symtom är uppenbara. I vissa fall behövs inga tidiga tecken eller symptom på diabetes. Screening kan därför vara värdefullt för att identifiera diabetes och möjliggör behandling innan tillståndet förvärras eller andra komplikationer uppstår.
  • Att diagnostisera diabetes, pre-diabetes och graviditetsdiabetes
  • Övervaka glukosnivåer hos personer med diagnosen diabetes

Det finns två markörer som mäter blodsockernivån:

  • Fasteglukos (fasteblodglukos) – detta test mäter nivån av glukos i blodet efter fasta i minst 8 timmar.
  • Hemoglobin A1c (HbA1c) kan användas som ett alternativ till glukos testning för screening och diagnos. (För mer information, se HbA1c).

Förhöjt värde av glukos

När någon har tecken och symtom på högt blodsocker heter det hyperglykemi. Höga nivåer av glukos anger oftast diabetes, men många andra sjukdomar och tillstånd kan också orsaka förhöjda blodsocker.

  • Ökad törst, vanligtvis med täta urineringar
  • Trötthet
  • Suddig syn
  • Svårläkta sår eller infektioner

Några andra sjukdomar och tillstånd som kan leda till en förhöjd blodsockernivå inkluderar:

  • Akromegali
  • Akut stress (svar på trauma, hjärtinfarkt och stroke som exempel)
  • Cushing syndrom
  • Bukspottkörtelcancer
  • Hypertyreoidism
  • Levercirros
  • Feokromocytom

Låga värden av glukos

En låg nivå av glukos kan tyda på hypoglykemi, ett tillstånd som kännetecknas av en minskning av blodglukos till en nivå orsakar symtom som svettning, hjärtklappning, hunger, skakningar och ångest, sedan börjar det påverka hjärnan orsakar förvirring, hallucinationer, dimsyn, och ibland till och med koma och död.

En låg blodsockernivå (hypoglykemi) kan ses med:

  • Hypofys- och binjurebark-insuffiens
  • Överdosering av insulin och sulfonylureapreparat
  • Allvarlig leversjukdom
  • Svält / långvarig fasta
  • Insulomer
  • Hypotyreos